13 juni 2013
Idag för exakt en månad tillbaka.. den 13 maj var dagen då du tog dina allra sista andetag. Dagen då dina organ sa stop för de inte orkade mer..Det var dagen då du somnade in och äntligen fick komma till ro och slippa all hemsk smärta som du hade överallt...
Idag hölls din begravning här i Fosie...som var otroligt fin...och jag vet och är glad för din skull att du äntligen får komma till ro och vila i frid. För det är du värd, för så otroligt mycket som du har kämpat mot din sjukdom...i hela 3 år...det är inte många som klarar av det.
Men du var stark, en otroligt stark kvinna som jag är så himla stolt över! Du var och är fortfarande både så himla älskad och saknad. Det kommer du alltid att vara och det hoppas jag verkligen att du vet!
Kvinnan med det enormt stora hjärtat som du hade, så omtänksam, givmild och underbar som du var.
Tänk vad världen skulle vara underbar om alla var som dig.
Jag älskar dig och saknar dig så farmor. Jag förstår fortfarande inte att detta är sant och jag lär nog aldrig förstå det....
Men du får det bra där uppe i himlen nu, du får komma till ro och bli en fin ängel och ha det bra där uppe bland de alla andra änglarna som tar hand om dig.
Vila i frid älskade farmor.
Kocham cię. ❤
